Rosas bok
Om livet på Labbetorps gård för 100 år sedan
 
Lindeberg, Rosa Sörman-Olsson, Majken
 
Bokpresentation
Mormor växte upp mitt inne i Stockholm, precis som jag. Men hennes farfar hade en gård – Labbetorp – och många barn. Ibland undrar man väl hur de hade det. Och vuxna nyfikenheten tog oss; mig, min syssling och sysslingfrun på en resa till gården. Där väntade fröet till en stor överraskning.
Jag hade skrivit och ringt till familjen Thuresson som nu äger gården. Vi blev varmhjärtat välkomnade. Först förmiddagskaffe på en veranda (som inte fanns förr i tiden). Sedan fick vi komma in i stora salen. Det kändes svindlande att gå på det där vackra golvets breda golvtiljor. Vi satte oss kring ett stort bord där de dukat upp minnen från förr. Det fanns tidningsurklipp om Carl Johan Lindeberg som var gode man för tre föräldralösa barn. Han utbildade dem i en gårds skötsel. Det gjorde han tydligen så bra att ungdomarna berättade i bygden vilken skicklig lärare han var. Föräldrar, som hörde detta, bad honom ta emot deras barn. De kom till Labbetorp och lärde sig hur man odlar, tar vara på skörd, sköter djur och förädlar mjölken i mejeriet. Han skrev läroböcker; en handlar om husdjursskötsel. ”Tacksamma elever reste stenen” står det på gravvården där han är begravd på Askers kyrkogård.
På bordet i salen låg också ett pappersark.
– Det hittade jag här i huset. ”En solig dag på Labbetorp”, står det som överskrift. Jag vet inte vem som har skrivit det. Blyertstexten var så svag att den höll på att försvinna, men jag skrev ren den med kulspetspenna, sa Birgit. Hon läste högt för oss. Med hjälp av mitt medhavda släktträd i miniformat lyckades vi lista ut att det var Rosa Lindeberg som skrivit texten då hon var barn.
– Marit Andersson, vill träffa er på kyrkogården. Hon har varit kyrkvaktmästare, berättade Birgit och Hans-Ola redan då vi kom. Nu for vi dit. Varför ville hon träffa oss? Jag gissade att hon kanske tyckte det var roligt att möta några levande släktingar till den familj som ligger under stora gravvården. Och ungefär så var det väl. Där kom en gammal dam emot oss med lysande ljusblå ögon. Vi satte oss på en bänk.
Marit berättade att hennes mor och far umgicks med familjen Lindeberg på Labbetorp. Hon hade fått följa med dit då hon var barn. Ännu idag finns det någon Lindeberg-släkting kvar i bygden, berättade hon. Jag skrev upp ett namn och ett telefonnummer.
Jag ringde så småningom och talade med denna avlägsna släkting. Hon berättade att hennes bror Jan Lindeberg i Norrköping hade mycket, som Rosa – deras faster – skrivit. Det lät ju spännande. Jag ringde honom.
Han sa att Rosa tecknade och målade gården både ute och inne. – En av mina döttrar scannar in allt. Du kan få en DVD när det är klart.
Jag har hälsat på Jan och hans hustru i Norrköping, suttit där med Rosas böcker i original framför mig. Vilket barn! Nio, tio och elva år gammal tecknade hon byggnaderna, redskap för alla sorters arbeten utomhus och inomhus och hon målade med vattenfärg. Ja, hon dokumenterade hela gården. Vilken gåva till oss allihop! Med sina bilder berättar flickan Rosa Lindeberg om driften av en gård för mer än 100 år sedan. Det måste ju bli en bok – ROSAS BOK. Majken Sörman-Olsson
 
Övrigt
Illustrationer: Rosa Lindeberg, 9 år Efterord av Jan Lindeberg/Rosas brorson Boken är miljöcertifierad enl ISO 14001Bläddra i Urval ur Rosas bok
 
Rosas bok

Slutsåld
ISBN: 978-91-86129-43-9
Format: A4 (210x297mm)
Inbindning: Trådbunden
Omslag: Hårdband i färg
Tryckår: 2010
Upplaga: 1
Antal sidor: 48 s